Emma:
Minisemestern i Karlstad kom till sitt slut, och det var dryga timmar efter bytet i Göteborg till resans absolut sämsta tåg - typiskt att det skulle ske på resans längsta sträcka dessutom. Tåget var alldeles för varmt och obehagligt, det var trångt och sunkigt, samt fullt av folk som föredrog svettdöden framför att öppna ett fönster. Alva var trött men kunde inte komma till ro. Hon sprang fram och tillbaka och förgyllde resan (?) för alla martyrer som var döende i stora svettdöden. Jag är helt säker på att de tyckte det var jätteroligt. Olle gjorde det i alla fall, han skrattade och skrek av förtjusning varje gång Alva sprang förbi. För min del var det min lilla hämnd för att de förvägrade mig att öppna ett fönster och således lät mig förtvinas i stora svettdöden.
Nåväl, vår resa var alldeles fantastisk, och Alva fick leka med sina kusiner och se hur fint alla bodde. Hon verkade ganska nöjd med att komma hem också, även om lekarna just nu består av att bygga tåg som hon ska åka med för att hälsa på farmor och farfar. I morse satte hon två pallar på rad vid soffan och gav mig en hejdå-puss, för nu skulle hon åka tåget till farmor och farfar i "Kal´sa". Olle är väl den som njuter mest av att vara hemma igen, han skrek högt av lycka när han fick träffa fru geting som hänger vid skötbordet, sen somnade han som en stock i sin säng båda gångerna jag lade honom. Inget gnäll, inget gny. Han låg förnöjt och tittade på sin mobil, lade sig tillrätta och somnade. Dessvärre har han sovit oroligt och vaknat tidigare än vanligt, men det kommer väl ge sig. Cherry är i alla fall väldigt glad att husse och matte är hemma igen, och själv kan jag erkänna att det finns ingen huvudkudde som är så skön som min!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar