Emma:
Den stora, primära frågan i en småbarnsfamilj är sömnen. I vissa familjer utgör den inga problem alls, i andra är det den stora elefanten i kokvrån.
På morgonen när vi vaknar är det ingen av oss vuxna som hävdar att vi är utsövda. Kvällen innan lät vi troligtvis egentiden göra anspråk på nattsömnen, med andra ord satt vi uppe och kollade på någon grym tv-serie halva natten. Det är alltså inte frågan om vem av oss som är piggast utan snarare vem som är minst trött. Alva kör allt som oftast upp Bengt tidigt på morgonkvisten, medan Olle ser till att jag inte får sova mer än 3,5 timmar i sträck. Ikväll slog vi oss ned framför vårt efterlängtade Sons of Anarchy. Äntligen, sa vi. Tjugo minuter senare vaknar Alva, som vägrar komma till ro igen. Nu är klockan tio, och vi har fortfarande inte sett ett helt avsnitt. Sorgligt. Trött som bara den är man, men man vill ju se färdigt det här avsnittet. Och kanske ett till... Vi kan väl konstatera att vi kommer befinna oss i någon grad av trötthet i morgon också. Någonstans mitt emellan koma och apati.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar