Emma:
Olle är fortfarande krasslig. Nätterna är värst med hosta och slem. Jag vakar som en hönsmamma och räknar sekunderna som går mellan andetagen i andningsuppehållen. Jag mår dåligt när jag vaknar och inser att jag somnat ifrån min vaktjänst. Ligger vaken och läser skräckhistoridr om RS. Hemskt är det, och jag ser knappast fram emot kommande natt. Vi stänger in oss igen, Olle och jag för att inte utsätta honom för ytterligare virus. Det kunde ha varit Bengt som tog hand om honom, om det inte vore för att Olle bestämt sig för att sluta äta ur flaskan... Surt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar