Emma:
Igår fick Alva fyrtio graders feber. Hon låg i soffan och orkade knappt röra på sig på hela dagen. Vi stoppade i henne några alvedon vilket gav henne någon timme där hon kunde äta och dricka lite. Idag är hon frisk som en nötkärna, om än lite tagen efter gårdagens febersvit. Märkligt att det går så fort! Om än lite skönt, för jag har aldrig sett henne så medtagen och ynklig som igår. Förut när hon haft feber har hon kunnat leka och busa nästan helt obehindrat.
Men idag var hon som sagt mycket piggare. Vi har varit osams om precis allting, Alva och jag. Vi blev osams när hon skulle klä på sig kläder, byta blöja, tvätta öronen, tvätta munnen, borsta tänderna, borsta håret och när hon skulle sova. Hon tyckte hon skulle få sova som igår, i soffan, medan jag tyckte att hon skulle sova i sängen. När hon vaknade en timme senare var hon fortfarande arg på mig.
Även lillebror och jag är lite oense. Han verkar tycka något om det mesta, som höga ljud, hur jag ligger, hur jag sitter, hur länge jag sitter, vad jag dricker osv. Inatt när jag vaknade efter en otäck dröm där vattnet gick i vecka tjugofem och vi riskerade att få en för tidigt född bebis var jag lite orolig för hur han mådde därinne i magen. Ibland har man ju lite svårt att skilja på dröm och verklighet, så för att kolla att lillebror mådde okej lade jag mig på rygg en stund. Det brukar han inte gilla, men eftersom det börjar bli fantastiskt obekvämt att ligga på rygg lyckades jag inte ligga kvar så länge och lade mig på sidan med lite tyngd på magen. Då vaknade han och började sparka som en illbatting tills jag flyttade lite på mig. Så där kunde jag aldrig göra med Alva, eftersom jag knappt kände hennes sparkar. Det är alldeles fantastiskt att få så mycket bekräftelse på liv därinne i magen.
Nu är det bara tre och en halv månad kvar tills vi får träffa lillebror!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar