En dåres försvarstal

Bengt:

Detta är en dåres försvarstal på föregående inlägg...

Ja det regnade när jag gick hundpromenaden härom kvällen.
Det regnade något så fruktansvärt, så vattenpölarna förvandlades till mindre insjöar.
Jag och Cherry började vår lilla kvällspromenad under mörk himmel, åska i bakgrunden men inget regn. Men så kom det som man bara läser om i böcker. Himlen öppnade sig och ett skyfall öste ner över mig och Cherry. Tozz som följde med vände snabbt och gömde sig under närmsta bil.

När jag sedan kom hem så var jag så blöt att man kunde hälla ut  vatten ur mina skor, jackan och byxorna var blötare än efter de snurrat runt i tvättmaskinen, och mina strumpor ska vi inte tala om.
Hunden var om möjligt blötare än vad jag var...

Så, vad gör då en dåre som jag?
Jo, jag ställer skorna i badkaret, fyllda med tidningspapper, så att jag inte blöter ner hela hallen. Jag hänger upp jackan och byxorna över badkaret, där vi har hängare just för att torka kläder på, så att inte de andra smutskläderna ska bli blöta i tvättkorgen.
När jag tog av mig mina extremt blöta strumpor så stod jag på badrumsmattan. Men vad är badrumsmattor till för om man inte ska stå på dem när man har kalla fötter??? Att strumporna färgade av sig, hade jag tyvärr ingen aning om. Men problemet med fläcken på mattan löste jag snabbt genom att ställa Alvas potta över fläcken.
Strumpornas stelhet har jag ingen förklaring till. En gång, i mina ungdoms dagar, hade jag glömt en handduk i en väska under trappan som efter några månader stelnade och kunde stå för sig självt. Mamma var inte glad...

Så vad har vi kvar? Jo, hundhandduken...
En blööööööööt handduk bör inte hängas någon annan stans än över ett badkar eller i en dusch. Vi snackar alltså inte en liten fuktig handduk, sådär som efter man har duschat, utan en handduk som man doppat ner i självaste Söderhavet. Sen kanske jag i det stressade ögonblicket glömde av att hon fällde, men jag kan lova er att det inte var blött på något golv i hela lägenheten i alla fall.