Blixtar och dunder

Emma:

Mitt favoritväder, åskan, har precis dragit över stan och lämnat en frisk väldoftande luft efter sig. Jag har längtat efter att kunna röra mig obehindrat utan att svettas halvt ihjäl. Åska är mäktigt!


Nu sitter bebben och jag och lyssnar på Type O Negative. Det ska börjas i tid! Jag har inte fått något gensvar än, bebben lyssnar väl med andakt, till skillnad från när vi såg Allsång på Skansen häromdagen då den satte igång och kickade för varje låt. Vi sitter och väntar på att bäste far och Bänkt ska komma med flyttlassen vi har kvar i gamla lägenheten. Det börjar bli dags att städa ur den och lämna över den till den stackars barnfamiljen som flyttar in i lägenheten utan att ha sett den. Det är en fin lägenhet, men nog inget för barn...

Jag blev sjukskriven i tre veckor till, sen är jag förhoppningsvis så pass pigg och kry att jag kan jobba lite. Vi går ju in i tredje trimesten någonstans i mitten av augusti, och då kan jag inte fortsätta äta primperan (medicinen jag proppar i mig nu för att kunna överleva dagen). Jag vill inte tänka tanken på hur det kommer bli om jag inte mår bättre då. Vem hade anat att det kunde vara så här att vara gravid? Det är långt ifrån alla glorifierade sagor om hur man lallar runt tjock och lycklig, vackrare än någonsin. Jag är fetare och fulare än någonsin, mår sämre än någonsin och har fått lägga hela mitt liv på is. Mina vänner glider längre och längre bort eftersom jag inte orkar höra av mig, jag kan inte jobba på mitt älskade jobb, jag varken kan eller orkar träna... Ingenting är som förr. Allra mest knäckande är väl att ordet sjukskrivning och jag förekommer i samma mening... Jag som alltid hävdat att sjukdomar sitter i huvudet!

Vi var på bröllop förra lördagen. Det var ett helt fantastiskt bröllop! Vackert med god mat och en alldeles fantastisk fest efteråt. Hoppas jag får ett bröllop som åtminstone är hälften så bra som det här var, då kommer jag vara nöjd!